är det verkligen fred vi vill ha? till varje tänkbart pris? är vi alltid alldeles säkra på det? -joakim thåström har hittat in i mitt hjärta ännu en gång, jag har säkert sagt det förut, men det tåls att säga i gen.

ikväll är en svart kväll. i går hade jag också en svart kväll, när tar dom slut? tar dom slut? dagarna börjar så bra, är så ljusa, fina och solen sätter sprätt på massa härliga hormoner, sen kommer kvällen och set roliga är över.. är det sånt man kallar vårdeprission? eller kallar man det utbränd? ja jag ve tinte, jag är slut på alla plan..

"jag är slut som människa, ska börja mitt lya liv som hund!"

ktc är skit. kateter är skit, syrgas är skit.. nålar, blodprov och tappning är också skit. jag vill jobba nu. men vill man verkligen det? ska man ge upp allt skit för att börja jobba i gen? och sen gå tillbaka till ännu mer skit? ja jag vet inte faktiskt.. jobbigt är det..

jag tittade ut genom mitt fönster nu, det är inga stjärnor i kväll.

jag vill ha stjärnor, dom ger lugn och ro i själen. jag behöver en kram, en röst som säger att det löser sig, som säger att det är okej, som bara finns där. någon utanför, som inte vet vad allt handlar om. som inte behöver veta, som bara finns och är där. och som inte stället några kvar, där man bara får vara och som man kan ge någonting tillbaka som tas imot, som inte bara kastas ut genom bilrutan på väg hem..

fan fan fan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skilsmässa?   svårare att göra än att säga. 

någon sa "-dags för uppdatering?", någon annan sa "ska du blogga?"    jag har nog inte något svar på det.. det kommer lite när det kommer.. vanligen på hösten, då höstdeppen sätter klorna i min och tröttheten och de blåa ansikten kommer som ett bre...

jag har trott att det är tisdag hela dagen. men nu jag tror det bara är måndag.   jag vill aldrig att det ska bli tisdag. jag vill ha dagen för 8 dagar sedan. då var det bra. jag hatar tisdagar, iallafall tisdagen i mon.   nu är ingen bra t...

frustrerande dag. frustrerande gårdag. fan. jag surar lite i dag, för att jag inte kan säga vad jag vill, hur jag vill och till den jag vill.   känns som ett år av tomhet. det är egentligen bara en 12edels år, men alltså. bakgrunden talar int...

i månad har gått.. inget nytt har hänt. ibland får jag panik för att jag står stilla och inte kommer någon vart.. varför kommer jag ingen vart?   skolan är skittråkig.. men det är bara 1  år kvar! ett år! ska jag inte lunna stå ut den korta tiden...