är det verkligen fred vi vill ha? till varje tänkbart pris? är vi alltid alldeles säkra på det? -joakim thåström har hittat in i mitt hjärta ännu en gång, jag har säkert sagt det förut, men det tåls att säga i gen.

ikväll är en svart kväll. i går hade jag också en svart kväll, när tar dom slut? tar dom slut? dagarna börjar så bra, är så ljusa, fina och solen sätter sprätt på massa härliga hormoner, sen kommer kvällen och set roliga är över.. är det sånt man kallar vårdeprission? eller kallar man det utbränd? ja jag ve tinte, jag är slut på alla plan..

"jag är slut som människa, ska börja mitt lya liv som hund!"

ktc är skit. kateter är skit, syrgas är skit.. nålar, blodprov och tappning är också skit. jag vill jobba nu. men vill man verkligen det? ska man ge upp allt skit för att börja jobba i gen? och sen gå tillbaka till ännu mer skit? ja jag vet inte faktiskt.. jobbigt är det..

jag tittade ut genom mitt fönster nu, det är inga stjärnor i kväll.

jag vill ha stjärnor, dom ger lugn och ro i själen. jag behöver en kram, en röst som säger att det löser sig, som säger att det är okej, som bara finns där. någon utanför, som inte vet vad allt handlar om. som inte behöver veta, som bara finns och är där. och som inte stället några kvar, där man bara får vara och som man kan ge någonting tillbaka som tas imot, som inte bara kastas ut genom bilrutan på väg hem..

fan fan fan.

jag satt och tittade på bilder nu på morgonen, så hittade jag två grisar. se så fina! jag ska ha en sån liten när jag bor på landet..

hur mycket kan man drömma om det fortfarande ska vara okej? kan man drömma så man tror sig själv? -det måste vara skadligt.