äntligen kom jag in.. försökte massor av gånger i går, men då gick det inte att logga in. det var konstigt. nu har jag i alla fall satt mig på balkongen till denna "underbara"folkhögskola och ska försöka sola benen.. det är inte tillräckligt mycket sol för att hela överkroppen ska få plats, så därför väljer jag endast benen.

helgen har varit en av dem bösta på länge. jag har varit hemma hos mamma. mamma är alltid mamma, oavsett i vilken ålder man är.  vi har varit i kalmar och tömt mig lägenhet på alla prylar jag har. möblerna står kvar etersom jag ska hyra ut den. det känns lite konstigt, på onsdag åker jag till kalmar, men jag har ingenstans att kalla hemma... ? är hemma i vetlanda nu? det känns också märkligt. vetlandabo.. nej, ordet smakar beskt. fast åt det mer braiga hållet, inte dåligt beskt, men inte riktigt bra heller.

jag sitter här och tittar ut över hustaken i oskarshamn. då tänker jag att jag faktiskt skulle kunna trivas här om jag inte hade varit så ensam. det är ju en stad som alla andra, varför skulle denna vara sämre. jag tror att om man inte bor på en folkhägskola och gör praktik på iva, så är ohamn en riktigt trevli stad, den är väldigt vacker i alla fall.

skolan är ju som skolan är.. nu har jag fått för mig att bli lastbilschaufför.. är det så illa? skolan är verkligen så illa. aldrig ledig, aldrig på topp..

men jag vet inte, omkringliggande omständigheter skapar mentalt kaos även i dag. det har dem gjort sedan urminnes tider, det kommer att fortsätta så också.

just nu ser jag vetlanda som en flykt. och det är farligt, det vet jag. men jag väljer att fly ändå. skjuta upp problemet framför mig och välja att ta smällen när den kommer. jag vet att den kommer. det gör den alltid, i bland förr, i bland senare.

det är som ett stormigt föråhållande med sig själv.

gått upp i vikt har jag också gjort.. det är sällan ett bra tecken. det är äckligt, jag känner mig äcklig. ska man behöva kämpa med det jämt, kan inte jag också få vara en av dom som kan äta allt utan att gå upp ett gram? men det är alltåd något med sig själv man inte är nöjd med, det kommer man väl aldrig i från. dagens människor ser ner på folk med bra självförtroende och som framhöver dom sälva, lika bra att vara tyst. att passa in i mängden, att inte synas. just nu.

jag har också funderat på sex. vad fan är det om egentligen? kan det inte få vara fint, orört och privat. varför ska det babblas så mycket.. i morgon har jag en annan åsikt, men just nu, i dag, är jag så förbannat trött på att allt alltid ska handla om sex. kanske för att jag inte vet själv vilken inställning jag ska ha, varför jag har det eller med vem. har man bara sex med personer man tycker om? så kan det ju inte vara.. eller? är sex ett tecken på att man tycker om någon? är att låta bli sex ett tecken på respekt för den andra? detta försiktiga fina orörda.. vad fan är det om??

människors inställning till sex, vad är sex, vart går gränsen för mig/dig? uppochner, bakom, framför, under, över, säng/tvättstuga.. utomhus. filt. sandstrand. bil? försiktigt, hårt smekanda törstande..

det är ganska kul att sitta och fundera, filosofera och undra.. men att aldrig få några svar drar ner en, sakta och bestämt. smart drag. mot djupet..

människor behöver svar, jag behöver svar. antingen det är sms, telefonsamtal eller face to face. jag behöver svar. jag vill ha svar, ÄRLIGA svar och inget tramsande. du är skyldig mig det. du har själv skapat frågetecknen, nu är det dags åå reda ut dom.

men för helvete, du svarar ju inte.. ?

Mr Big? kanske hade du rätt. kanske inte, jag vet inte själv. det är jättemysigt stundtals. den helt tyst. jag vet inte om jag saknar.. men jag vet att jag inte vill gå miste. en dag som denna, tyst (som vanligt), så kan jag tänka, men jag känner ingenting. förrän smset kommer, då känner jag ett sting av saknad. känns ungeför som ett getingstick, smärtar ett tag, svider och går över. lämnar kvar en svullnad, som sedan också försvinner..
problemet är att när det försvinner, så är det lugnt. men när sticket kommer. då gör det ont. för jag vet aldrig vad nästa drag ska bli.

-nu har jag provat allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skilsmässa?   svårare att göra än att säga. 

någon sa "-dags för uppdatering?", någon annan sa "ska du blogga?"    jag har nog inte något svar på det.. det kommer lite när det kommer.. vanligen på hösten, då höstdeppen sätter klorna i min och tröttheten och de blåa ansikten kommer som ett bre...

jag har trott att det är tisdag hela dagen. men nu jag tror det bara är måndag.   jag vill aldrig att det ska bli tisdag. jag vill ha dagen för 8 dagar sedan. då var det bra. jag hatar tisdagar, iallafall tisdagen i mon.   nu är ingen bra t...

frustrerande dag. frustrerande gårdag. fan. jag surar lite i dag, för att jag inte kan säga vad jag vill, hur jag vill och till den jag vill.   känns som ett år av tomhet. det är egentligen bara en 12edels år, men alltså. bakgrunden talar int...

i månad har gått.. inget nytt har hänt. ibland får jag panik för att jag står stilla och inte kommer någon vart.. varför kommer jag ingen vart?   skolan är skittråkig.. men det är bara 1  år kvar! ett år! ska jag inte lunna stå ut den korta tiden...