är det inte underbart när det åskar?  här regnar det, haglar och blixtrar som bara den.. i bland är oskarshamn tilloch med underbart! just ni sitter jag ute på balkongen och tittar på regnet.. tyvärr börjar det avta nu.. det är synd. det hade behövts lite till. tji fick vi för gårdagens underbara värme..

jag har förstått varför människor vill bo i stockholms skärgård. underbara svenska vatten! öarna, det gröna (som jag hoppas får vara kvar även i framtiden) och stillsamheten. jag vill ha ett hus i ölans skärgård. går det? kanske blir lite dyrt att bygga en hel skärgård.. 

i dag måste jag verkligen sätta fart med pluggandet..  fan så jävla tråkigt! men det är inte illa att skraka i hop 76 poäng för att inte ens ha pluggat, och typ skita i att titta på psykiatri- och farmakologidelen.. är ändå ganska nöjd med min bedrift, jag tror inte att dom andra kan så himla mycket mer heller, man får ju bara trycka in allt och hoppas på att det fastnar. helt fel taktik från skolans sida.

killar spelar inte gitarr för att dom tycker det är kul, dom vet att det drar tjejer.. därför kommer dom också på små smeknamn, oskyldiga i bland, men dom vet att tjejer suger åt sig och blir smickrade..

och jag går på det varenda jävla gång..! haha!

-och lika kul är det efter varje gång när man finner att, ja, jag är fortfarande 14is. men då mår man bättre av att veta att killen inte är ett dugg bättre. -han kör på gamla traditionella knep..

-men fan. dom funkar. =problem.

nu bor man helt plötsligt i hop med en medicinläkare.. det är itne bra om man jobbar på iva. dom kommer helt plötsligt, titt som tätt.

oftast har vi narkosläkare, men dom kommer. och jag gillar det inte.

vad du är fin, min pralin! v

de senaste dagarna har jag gjort en del konstiga iaktagelser, som jag itne skulle göra i vanliga fall.. det tyder på alldeles för mycket fritid och för lite pluggande.. det är inte bra.. Men.

• kassörskor ska inte tugga tuggumi. det ser äckligt och nonchalant ut.
• tanter luktar tvål. man måste dessutom ta omvägar i affären, det går fortare än att gå bakom dom..
• jag har haft min telefon i över 1 år och jag har aldrig skrivit tvål. det känns mindre trevligt.
• glidmedel är det bästa att smörja in benen med efter rakning, dom kan inte bli lenare än så.
• nagellack och handsprit går inte i hop.
• nu när jag inte har haft de saker om kring mig som jag är van vid, har jag kommit på hur mycket jag uppskattar dom. ävem människorna såklart!

är alla killar verkligen konstiga? 
finns det den perfekta? -det tror jag inte. men jag tror att två personer kan bli perfekta i hop, man får helt enkelt ge och ta. innan man kan det ska man nog lägga kärleken på hyllan.. och ligga runt, i stället. -eller nåt? 

idag hare jag kommit fram till en del saker.. för det första kan man inte blogga om man är stressad, man bör egentligen ha med sig en liten bok så man kan skriva en liten anteckning om allt som borde skrivas i bloggen. jag undrar hur mina arbetskamrater skulle reagera om jag hade en bok där jag hela tiden fyllde i konstiga anteckningar, meningar som kommer upp i huvudet eller ord. för mig kan ett enda ord vara så mycket. det kan tala om så mycket..

för det andra har jag (eller min handledare som påpekar detta ungefär 15 gånger per varje journalanteckning jag skriver) kommit på att jag borde börja varje ny mening med Stor Bokstav. Och det är ju helt rätt, det ser bättre ut. -Omläggning av vana där!

för det tredje har jag kommit på, att människor inne på operationsavdelningar, dom känner inte varandra. Ikväll när jag skulle se på Greys Anatomy började jag prata med en av kvonnorna som bor i korridoren. Hon talade om att hon jobbar tillfälligt på operation, som sjuksköterska. Jaha, täntke jag, -Då måste vi träffats sa jag, för jag har varit där inne en del nu sista dagarna. Men jag känner inte igen dig.
Efter ett trögt samtal kom vi in på stickning (hon satt nämnligen och stickade en kofta till sommaren (?)) och jag berättade om mitt fatala försök som skulle bli en dataväska. Den idén lag vi nog alla på is tror jag.. ? -Måste kolla upp det där.  Men, då hade vi alltså suttit och fikat bredvid varandra, inne i fikarummet på op och pratat oms tickning. Märk väl att vi alltså har bott med varandra i snart en vecka, och ingen förstår att vi träffas både på jobb och hemma.. ? Man struttar omkring i blå kläder och grönrutig huva som täcker allt utom ansiktet, väl inne i operationssalen har man dessutom munskydd. Vilket ju är bra, men helt faschinerande galet. 

Om jag ska nämna en sak till, så saknar jag dig. Jag har inte klurat ut hur, eller varför. Eller ens om det är möjligt, men jag tänker ofta på dig. Du är allt jag vill ha, du är för perfekt. Men när inte ens det räcker.. ? -Vad gör man då?  Inga "lovefeelings" liksom, vad är det då man känner. Men vet du, jag älskar när hjärnan är upptagen av såna tankar, dom är så mycket trevligare än skolarbete och psykbryt på omständigheter man ändå inte rår för.

nytt ansnitt:

Jag vet inte om jag skulle vilja kalla dig älskade vän längre, eller ens kära vän. Jag vet inte vad jag har för känslor eller inställning till dig/för dig längre. Men (ständigt dessa men) jag vet ju exakt hur nice det skulle vara, så tro för fan inte att du kommer undan. Just one time, again.

-Jag är kär i Staffan Hellstrands "lilla fågel blå". underbar låt!

en sista sak jag kom på att tänka på nu, det känns inte riktigt som jag när texten skrivs med stora bokstäver. jag tror jag ska smaka lite på den karamellen, eller helt enkelt bara lära  mig att i journaler ska jag skriva med stor bokstav.

har kommit in ett livsfarligt tillstånd där jag inte bryr mig om vad folk vet, hur dom vet och vad jag säger till dom. omd et kommer fram eller om det är en hemlis.
det är en fruktansvärd känsla..

jag borde också plugga, men orka det.. jag borde kolla upp de operationer jag ska vara med på i morgon under min praktik, det orakar jag inte heller.

när orken tar slut, när glödjen runnit i väg.. -vad gör man då?
om man inte kan glädjas åt vad som egentligen är ens dröm, vad ska man glädjas åt då?

"prinsessan av terorier". skulle kunna vara så. det är fruktansvärt att jag kan ha så mycket tankeverksamhet i gång samtidigt om alla miljarders ämnen i världen, och ändå komma i håg dom.

hjärnan är fantastisk. men varför är den inte som jag vill att den ska vara?

varför kan inte hjärtat och hjärnan för en gångs skull komma överens och få ut det bästa av två världar?

jag antar att det skulle bli för lite sörjande och självömkande då.

det är vad människor är bra på. det är vad jag är bra på.

det är konstiga människor i korridoren. varför? jag tror inte dom bits, dom är för många helt enkelt. jag känner dom inte. jag kan säga hej, sen har jag hänglås på läpparna, den som ahr nyckeln kan vara så god och komma och öppna! -inte det.. nehe.. typiskt.

uppmärksamhet. uppmärksamhet? smaka på ordet, det smakar ganska beskt. inte så gott, girigt på något vis. det slutar aldrig bra om man söker efter den, har man den så är andra avundsjuka. svartsjuka, trauma och svåra inre konflikter, inget självförtroende för man jämför sig med andra.

strunta i uppmärksamheten. den är trevlig, visst. men dom som kanske förtjänar den bäst, komemr inte att få den. man måste göra något drastiskt, men då anser folk att man är dumstridig. dom ser inte insidan.

jag hatar utsidan.

bytt rum i dag.. och det känns skönt på så vis att jag vet att jag kommer bo i detta i 4 veckor till, men det andra rumemt var så mycket bättre. mycket bättre. detta är litet, två sängar inklämnda (vad jag nu egentligen ska med den andra till?!) ett mini skrivbord och världens fulaste lampa..

men vad gör väl det? jag är inte bitter! det är så många andra som är.. och jag vill sluta vara en av dom..

idag får jag måla naglarna! vad tjejigt det lät?! hjälp.. är det ingen på bussen ska jag måla dom på bussen.. bara genomskinliga, så dom inte går sönder, det blir så fult..

 jobbigt att man inte får ha nagellack på praktiken..

men bra. det är bra. men.

nu måste jag nog gå om jag ska hinna till bussen.. hem till kalmar i dag! trött på ohamn nu..  ;)

nu har det gått ett par dagar, livet är nästan som vanligt. nästan.

jag kämpar fortfarande mot tiden. det kommer jag nog aldrig sluta göra.

jag antar att man får lära sig att utnyttja den som man ska i stället. jag är så jävla dålig på det bara..

det har varit en underbar helg! har haft tre fantastiska människor från stockholm hemma. jag kan nog inte förmedla denna frihetskänsla som har varit.. vi har solat, druckit öl, ätit gott och glassat runt. inte ägnat en tanke åt varken plugg eller skola. (nu har man ju lite ångest dock..) jag har visat mitt underbara mörbylånga, även om jag nog var den enda. =)

jag har till och med varit på palace, men det var skitkul. <3

jag gillar galenskapen i människorna, det naturliga, enkla och impulsiva.

impulsivitet är vackert och attraktivt. insidan räknas. jag tyckte om våra små samtal, dem var mycket trevliga.


klart du kan lita på mig.

måndag. egentligen tenta på torsdag. uppgiven slut och på dödsbädden. alla ligger där, vissa har fortfarande lungfunktion, andra har respirator. jag har börjat ge mig av. man flyter ut, orkar inte. högen blir tillsist så stor att man inte vet vart man ska börja. då är det lättare att ge fan i det.

har fått mitt somamrschema i dag. missar min systers student. kanske hinner jag till "efterfesten" och tårtkalaset. men det är en bit att köra för att jag kanske ska hinna. slutar 14.30, då är jag inte i kalmar igen förrän tidigast 5. det ska bytas om och ställas frågor och hans moster. vem vet vad som kommer därnäst. det är en kamp mo tiden om det ska hinnas med, och den kampen har visat sig vara svår att vinna.
schemat är i alla fall slut 16 augusti. det innebär att det missas med 3 dagar, det är på håret. men jag tor det blir senare. alla kan inte vara den 19e. stackars små.

har precis ätit en B&J. ensam. dom första skedarna är gudomligt goda, sedan går det över i självdestruktivitet och resten bara ska ner. varför?

jag längtar torsdag. då är det jättefest i motorp. sen längtar jag till lördag. då kommer pillan hem, ska bli skönt åå se ditt leende. det saknar jag :)

och så jobbar jag. jag trivs på jobbet. även om det inte är något jag vill göra, vara undersköterska på en hjärtavdelning, så är den paus. jag gillar patienterna, jag gillar personalen, kanske är det inte meningen att jag ska bli sjuksköterska. kanske inte nu. det kanske är lika bra att gå om terminen. det blir ju enklare, men hjärnan vill ju inte som kroppen.

kroppen skriker sluta, hjärnan skriker jävla idiot, du kan inte ge upp nu.

kanske är bra med lågkonjuktur i alla fall. för min del. inte för din eller din.

nä, nu ska jag synda och sen ska jag sova. för det har jag ju inte gjort mer än 12 timmar detta dygn.

-sucker!