ojoj.. tiden går. det är nästan två veckor sedan uppdatering... skäms emelie! ja..

det har visserligen inte hänt så mycket heller, eller för mycket kanske. jag har nog gjort en hel del..

• börjat på nytt jobb, bb/förlossning i en vilt främmande stad och med allt det innebär. nya arbetskamrater, ensamma kvällar.. you name it.
• firat midsommar
• fått besked om att skatten ej utbetals förrän i augusti..

massa sånt smått tråkigt.

men jag har också hittat mr big. äntligen,kommit en bit på vägen. inte fullt och inte helt, men en liten bit närmare. underbar lördag och söndag., vi firade 1års jubileum. det är inte alla som gör en midsommardag.
jag skulle kunna göra det varje dag.

det har varit en fartfylld och fantastisk vecka! jag har börjat mitt jobb på förlossningen och bb och det måste vara det mest fantastiska jobb en människa kan ha. i alla fall ett av dom.

känslan som sprider sig i kroppen när en bebis tar sina första andetag och skriker första gånen, den är fantastisk! och jag gråter varenda gång! åå se mammans och pappans lycka.. ååh!

  sen är det inte lika roligt dom gångerna det inte går lika bra, men hittill

har det gått bra i slutänden.. och jag hoppas det fortsätter så.

jag harflyttat och bosatt mig i vetlanda över sommaren. det är en fin stad, ganska mysig faktiskt. men jag saknar redan vallgraven och grönområdena hemma i kalmar.. sjön. här finns ju inget vatten!?

 så jag bor i en etta, mitt i stan, möblerna kan jag räkna på ena handen.. men jag har ingen lampa, det borde jag verkligen se till å skaffa mig. det blir gärna väldigt mörkt utan.

vädret har ju inte varit annat än grått åå trisst, det har regnat hela veckan här uppe. kanske blir det bättre nu, det kan ju inte finna så mycket mer regn i molnen nu tycker jag.. jag skulle vilja känna en metrolog, meterolog, metreolog? (hur det nu stavas.. ?!) men en människa som kan det där med väder, skulle vara intresant.

kände att min blogg var väldigt rosa för tillfället, men det känns bra. i bland behöver man få vara rosa. fantasirosa.

idag har jag gått på stan och varit osynlig, det är inte dåligt så osynlig man kan bli om man bara har hög musik i lurarna och låtsas pilla med något eller titta i backen, eller åt ett annat håll. ingen ser mig då.

jag ser i alla fall inte dig. men kanske vill jag det, eller inte. jag vet inte..

midsommar nästa helg. då åker jag hem. fett nice!

äntligen fredag! i dag sitter människor och skriver tentan i skolan, som jag också borde skriva. jag fattar itne varför jag inte gör det, men jag bryr mig inte.. det är den konstigaste känslan av dom alla. att jag faktiskt inte bryr mig. jag vill ju bli sjuksköterska, men jag vill inte plugga. det är ingen bra kombination, hur man än vrider på den.

jag är kär. i vad vet jag inte. hur vet jag inte heller. men det är jag.. och det är jobbigt emellanåt. jag var livrädd för att bli kär, och så blev jag det.. "ger man sig in i leken" som det så vackert heter.. hade jag vetat hade det aldrig blivit av.

äntligen hemma i kalmar! det är en fin känsla, befriande, lätt på något vis. jag trodde inte det, men kalmar.. kalmar är hemma. kanske man alltid känner så? egentligen har jag aldrig haft något hemma eftersom jag har flyttat så mycket. jag känner det själv. ett sånt där hemma som folk känner i bland när längden är uppritad på dörrposten allt eftersom man växer.

jag brukar kunna finna mig bra där jag hamnar, men jag är glad att vara i kalmar, hemma. just nu är det hemma. för ögonblicket..

jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. jag är trött på plugget, jag är trött på tvången, drifter och behaga andra.

när ska man få leva för sig själv?

knän är en oattraktiv kroppsdel. nästan värre än fötter. fundera på det och ge mig en respons..

äntligen kom jag in.. försökte massor av gånger i går, men då gick det inte att logga in. det var konstigt. nu har jag i alla fall satt mig på balkongen till denna "underbara"folkhögskola och ska försöka sola benen.. det är inte tillräckligt mycket sol för att hela överkroppen ska få plats, så därför väljer jag endast benen.

helgen har varit en av dem bösta på länge. jag har varit hemma hos mamma. mamma är alltid mamma, oavsett i vilken ålder man är.  vi har varit i kalmar och tömt mig lägenhet på alla prylar jag har. möblerna står kvar etersom jag ska hyra ut den. det känns lite konstigt, på onsdag åker jag till kalmar, men jag har ingenstans att kalla hemma... ? är hemma i vetlanda nu? det känns också märkligt. vetlandabo.. nej, ordet smakar beskt. fast åt det mer braiga hållet, inte dåligt beskt, men inte riktigt bra heller.

jag sitter här och tittar ut över hustaken i oskarshamn. då tänker jag att jag faktiskt skulle kunna trivas här om jag inte hade varit så ensam. det är ju en stad som alla andra, varför skulle denna vara sämre. jag tror att om man inte bor på en folkhägskola och gör praktik på iva, så är ohamn en riktigt trevli stad, den är väldigt vacker i alla fall.

skolan är ju som skolan är.. nu har jag fått för mig att bli lastbilschaufför.. är det så illa? skolan är verkligen så illa. aldrig ledig, aldrig på topp..

men jag vet inte, omkringliggande omständigheter skapar mentalt kaos även i dag. det har dem gjort sedan urminnes tider, det kommer att fortsätta så också.

just nu ser jag vetlanda som en flykt. och det är farligt, det vet jag. men jag väljer att fly ändå. skjuta upp problemet framför mig och välja att ta smällen när den kommer. jag vet att den kommer. det gör den alltid, i bland förr, i bland senare.

det är som ett stormigt föråhållande med sig själv.

gått upp i vikt har jag också gjort.. det är sällan ett bra tecken. det är äckligt, jag känner mig äcklig. ska man behöva kämpa med det jämt, kan inte jag också få vara en av dom som kan äta allt utan att gå upp ett gram? men det är alltåd något med sig själv man inte är nöjd med, det kommer man väl aldrig i från. dagens människor ser ner på folk med bra självförtroende och som framhöver dom sälva, lika bra att vara tyst. att passa in i mängden, att inte synas. just nu.

jag har också funderat på sex. vad fan är det om egentligen? kan det inte få vara fint, orört och privat. varför ska det babblas så mycket.. i morgon har jag en annan åsikt, men just nu, i dag, är jag så förbannat trött på att allt alltid ska handla om sex. kanske för att jag inte vet själv vilken inställning jag ska ha, varför jag har det eller med vem. har man bara sex med personer man tycker om? så kan det ju inte vara.. eller? är sex ett tecken på att man tycker om någon? är att låta bli sex ett tecken på respekt för den andra? detta försiktiga fina orörda.. vad fan är det om??

människors inställning till sex, vad är sex, vart går gränsen för mig/dig? uppochner, bakom, framför, under, över, säng/tvättstuga.. utomhus. filt. sandstrand. bil? försiktigt, hårt smekanda törstande..

det är ganska kul att sitta och fundera, filosofera och undra.. men att aldrig få några svar drar ner en, sakta och bestämt. smart drag. mot djupet..

människor behöver svar, jag behöver svar. antingen det är sms, telefonsamtal eller face to face. jag behöver svar. jag vill ha svar, ÄRLIGA svar och inget tramsande. du är skyldig mig det. du har själv skapat frågetecknen, nu är det dags åå reda ut dom.

men för helvete, du svarar ju inte.. ?

Mr Big? kanske hade du rätt. kanske inte, jag vet inte själv. det är jättemysigt stundtals. den helt tyst. jag vet inte om jag saknar.. men jag vet att jag inte vill gå miste. en dag som denna, tyst (som vanligt), så kan jag tänka, men jag känner ingenting. förrän smset kommer, då känner jag ett sting av saknad. känns ungeför som ett getingstick, smärtar ett tag, svider och går över. lämnar kvar en svullnad, som sedan också försvinner..
problemet är att när det försvinner, så är det lugnt. men när sticket kommer. då gör det ont. för jag vet aldrig vad nästa drag ska bli.

-nu har jag provat allt.

Ben and Jerrys är glassens svar på oral orgasm.

det finns inget som kan ge den orala njutning som ben and jerrys kan ge. inte mycket i alla fall. den ska ätas ur förpackningen och i liten mängd.. (många gånger ;))  mmm!

kombination? jo med den glassen funkar det.. ;)

klockan är 00.47, och här sitter man med sitt akademiska snobberi, vetenskaplig artikel på engelska, som jag ändå inte förstår ett ord utav.. det har tagit mig 2 timmar att komma igenom första sidan. detta är misshandel av studenter, kan man anmäla skolan tro? det är synde att allt ska vara så internationellt, jag tror fler hade varit intresserade av att läsa de vetenskapliga artiklarna och forskningsrönen om dem hade varit på svenska. dom är ju intressanta, bara jävligt tunga att ta sig igenom.


jag vill ha helg nu, åka till stockholm, till dig eller bara vara hemma. jag vill vara ute, sola och se sommaren och våren. återigen har jag missat hela våren, jag vet inte vart tiden har tagit vägen åt. har så slut på energi nu.. skulle behöva en kraftkälla, en sån som supermario har, där man kan ladda om och bli pigg i gen.

jag vill börja jobba och ha pengar till semester, jag vill framför allt ha semester! det är otroligt vad man längtar efter saker när man inte har dom, när dom väl finns uppskattar man dom inte utan tar dem för givet. människan är en sjuk varelse.

jag saknar den trygghet du ingav, det mod du utstrålade. i mina ögon var du odödlig. idag vet jag inte. i dag har vi glömt varandra och lever endast i varandrar tankegång. som minnen.. jag är glad att man mest minns de bra stunderna.

smalandsfotbollen.se står fortfarande kvar i mitt sökfönster... det tycker jag är trevligt.  v

jag har haft en fantastisk, bekymmersfri och enkel helg! såna helger vill jag ha många till. tänk om alla helger vore så? -att leva för det enkla.. skjuta upp bekymren och låtsas som att det inte finns några.

jag skulle kunna gå runt i din trädgård och rensa ogräs i evigheter.

men så  varade ju inte livet, nu är jag tillbaka i stillsamma ohamn där allt är grått och trisst och ingen mer än jag verkar tycka det.. kan vara för att jag inte känner någon, för att jag inte ser det vacka i staden eller helt enkelt för att jag vill vara någon helt annan stans.. vad det är beror på så är detta inte ett ställe jag skulle kunna känna som mitt. egentligen ska man aldrig säga aldrig, och det är kanske sant. finns rätt sällskap, då funkar allt. i alla fall det mesta.

därför lever jag nu som gräsänka tills vidare, och hoppas på att det inte blir så länge. -tror jag.