har kommit in ett livsfarligt tillstånd där jag inte bryr mig om vad folk vet, hur dom vet och vad jag säger till dom. omd et kommer fram eller om det är en hemlis.
det är en fruktansvärd känsla..

jag borde också plugga, men orka det.. jag borde kolla upp de operationer jag ska vara med på i morgon under min praktik, det orakar jag inte heller.

när orken tar slut, när glödjen runnit i väg.. -vad gör man då?
om man inte kan glädjas åt vad som egentligen är ens dröm, vad ska man glädjas åt då?

"prinsessan av terorier". skulle kunna vara så. det är fruktansvärt att jag kan ha så mycket tankeverksamhet i gång samtidigt om alla miljarders ämnen i världen, och ändå komma i håg dom.

hjärnan är fantastisk. men varför är den inte som jag vill att den ska vara?

varför kan inte hjärtat och hjärnan för en gångs skull komma överens och få ut det bästa av två världar?

jag antar att det skulle bli för lite sörjande och självömkande då.

det är vad människor är bra på. det är vad jag är bra på.

det är konstiga människor i korridoren. varför? jag tror inte dom bits, dom är för många helt enkelt. jag känner dom inte. jag kan säga hej, sen har jag hänglås på läpparna, den som ahr nyckeln kan vara så god och komma och öppna! -inte det.. nehe.. typiskt.

uppmärksamhet. uppmärksamhet? smaka på ordet, det smakar ganska beskt. inte så gott, girigt på något vis. det slutar aldrig bra om man söker efter den, har man den så är andra avundsjuka. svartsjuka, trauma och svåra inre konflikter, inget självförtroende för man jämför sig med andra.

strunta i uppmärksamheten. den är trevlig, visst. men dom som kanske förtjänar den bäst, komemr inte att få den. man måste göra något drastiskt, men då anser folk att man är dumstridig. dom ser inte insidan.

jag hatar utsidan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skilsmässa?   svårare att göra än att säga. 

någon sa "-dags för uppdatering?", någon annan sa "ska du blogga?"    jag har nog inte något svar på det.. det kommer lite när det kommer.. vanligen på hösten, då höstdeppen sätter klorna i min och tröttheten och de blåa ansikten kommer som ett bre...

jag har trott att det är tisdag hela dagen. men nu jag tror det bara är måndag.   jag vill aldrig att det ska bli tisdag. jag vill ha dagen för 8 dagar sedan. då var det bra. jag hatar tisdagar, iallafall tisdagen i mon.   nu är ingen bra t...

frustrerande dag. frustrerande gårdag. fan. jag surar lite i dag, för att jag inte kan säga vad jag vill, hur jag vill och till den jag vill.   känns som ett år av tomhet. det är egentligen bara en 12edels år, men alltså. bakgrunden talar int...

i månad har gått.. inget nytt har hänt. ibland får jag panik för att jag står stilla och inte kommer någon vart.. varför kommer jag ingen vart?   skolan är skittråkig.. men det är bara 1  år kvar! ett år! ska jag inte lunna stå ut den korta tiden...