tentaperioder får en del komplikationer.

just nu håller jag på att utveckla magsår av stressen, kontrakturer och trycksår av stillasittandet, atelektaser för osund sittställning. ångest såklart, det får vi inte glömma. listan kan bli lång. det är så jävla trisst.

ah, det är såklart itne såå farligt. men ofta vill jag hoppa av skolan och få ett normalt fungerande socialt liv. jag älskar att lära mig, men för bekostnad av vad?

jag har inte många riktiga vänner, men dom jag har saknar jag jättemycket och jag hinner aldrig träffa dom. jag hoppas att dom förstår. jag vill tro att dom gör det. jag har inte glömt dom.


just nu är jag vrålhungrig. fast jag är inte sugen på något speciellt, är mest konstigt i munnen. torrt klibbigt. vatten hjälper inte. en frisk tablett hade varit fint. jag ahr precis intagit min tredje coffeintablett. dom fungerar faktiskt. men hungrig blir man. och kissnödig. det är skönt att plugga på natten. jag änskar att skolbibblan var öppen hela nätterna, eller i alla fall längre än till 20. 23 hade varit perfekt. det är skönt att sitta där när det inte är så mycket folk. min lilla skokartong på 22 kvadrat blir lätt överfylld med böcker. ytan är inte så stor. och då får man själv knappt plats. men. MEN, det gör ingenting. för jag tycker om min kartong. den är min, och jag trivs. men det "mennet" har också ett men. men alla men har ett följande men. för hur skulle det se ut annars. människor kan inte vara nöjda, för då har vi inget att sträva efter. det är strävan som gör oss till människor.




ni två på samma möten? det kan ju inte gå mer än galet.

ibland vet jag inte om jag är glad eller ledsen för händerlserna i mitt liv. mycker kunde varit värre, mycket kunde varit bättre. men jag är glad för det jag har i dag. man får vänja sig och göra det bästa.



farfar, moster, morbror, mormor, farmor, morfar, mammas mammas pappas mamma, mammas mammas mamma..

kusin? nej. nej. nej.

dags att knyta banden och lägga in ansökan om vapenvila? den lär vara ovälkommen, det är den alltid, men, men... men vad då?

den borde skett för långe sen. det tär alltid, och varje påbörjat försökt är en ny början till misslyckan. så är det alltid.

who would have thought?